Ja då var bröllopet förbi..men vilken underbar dag vi hade!! Helt klart den lyckligaste dagen i mitt liv, jag skulle inte vilja ha något annorlunda,( trots regn)
Vi slet i lokalen på torsdagen och fredagen med mat, pynt, ljud och ljus - men det var värt varje svettdroppe...och varenda surt förvärvad krona :)



Nödkit och annat användbart på toaletterna (bla. Plåster, alvedon, spray, tampong, näsdukar, hörselproppar, tops, tandtråd, halstabletter, parfym, deo, läpppsyl, läppglans, samarin, våtservett, kam, hårnålar m.m.)

festprogrammen, bordsplaceringstavla och dukning

Dukningen

Min dag började hos frisören vid 7.30, det blev lite dyrare än beräknat, men det blev jättefint och höll hela kvällen. Vid strax efter 8.00 kom min syster och gjorde mig sällskap och vi hann till och med fixa hennes hår lite också då vi fick en halvtimme över.

Sen åkte vi hem till lägenheten dit min kompis Jennie kom och hjälpte mig med sminket och så hamnade lösnaglarna på plats (de höll för övrigt förvånansvärt bra och jag fick flera komplimanger för dem)

Älsklingen lagar lite lunch åt oss.

Lagomt till lunchen kom Thomas mor och far förbi, de var redan ombytta och fina så vi fick packa in dem i handdukar ifall de skulle spilla :)
Spagetti och köttfärssås är så där lagomt spillvänligt.

Efter maten blev det påklädning, personligen behövde jag två stycken som hjälpte mig på med klänningen och tillslut tom sydde in mig i den :D

Sen följe Irja och Kjell-Åke med till andersön där vi skulle möta vår fotograf. 

Under själva fotograferingen fick vi uppleva hela den svenska sommaren, till forografens stora förtret ( han hade lite problem med ljuset). Det spöregnade, det duggade, det var molnigt, det var strålande sol. Det stora problemet var att undvika att min klänning blev smutsig innan vigseln. Det lyftes på kjolar och las ut tyg och hölls paraplyn både här och där - vilken tur att vi hade hjälp!!

Så var det dags för vigseln...det blev en otålig väntan i bilen på färjan innan vi fick komma fram till kyrkan. Nervositeten hann infinna sig.

Så var vi framme och det var en helt overklig känsla att gå uppför altargången med min blivande man vid min sida. I bänkarna stod alla upp och tittade på oss och log då vi skred fram.

När jag tittade ner på min hand väl framme vid altaret så insåg jag att den skakade.

Jag var inte alls beredd på att det skulle vara så känslosamt. Tårarna kom första gången då min syster (som trots all vånda och ångest) sjöng för oss. Thomas hävdar bestämt att han fick problem med linsen :P

Sedan sjöng även Thomas syster Anna en vacker sång på italienska, kompad av Karolina.

Ja man kan väl säga att tårarna rann mest hela tiden och de skulle fortsätta under kvällen också.

Så tillslut fick vi lova varandra evig trohet och gick ut ur kyrkan som äkta makar.

Vi gömde oss på toaletten medan alla gäster lämnade kyrkan för att slutligen kunna gå ut på kyrktrappen med riset...och regnet...haglande över oss.

På grund av regnet begav sig alla snabbt iväg efter vigseln...de ville inte alls mingla i regnet utanför kyrkan...märkligt...Vi struntade i att ta kort utanför kyrkan och på färjan som vi hade planerat. Fungerar inget bra när himlen öppnat sig.

Vi hann in i Hara och kissa också. Fungerade riktigt bra jag kunde hoppa ur underkjolen och sen var det "bara" att slänga klänningen över axeln. Jag som var nervös att jag skulle behöva ha med mig någon varje gång jag skulle på toaletten under kvällen -skönt att slippa det!!

Sen blev det häst och vagn till festlokalen i hällregnet. Var riktigt mysigt efter att vi rullat in oss i plast och gömt oss under paraplyt.

Så slutade det plötsligt regna igen och vi kunde gå in i lokalen.

Sen blev det middag med god mat och en himla massa fina tal och sånger.
Bl.a så visades ett bildspel från möhippan/svensexan som jag ska lägga upp bilder från sedan. Mina älskade syskon höll ett fint tal så tårarna rann igen, min far och Thomas mor likaså.
Hela min familj överraskade också med en omskriven sång - underbart!!!Vi överraskade också med lite sång även om det lät riktigt hemskt, vilket vi kan skylla på en massa olika saker...men det kunde vi bjuda på! Roligt hade vi i allafall.

Mest av allt rann dock mina tårar då min älskade make klev upp på scenen och spelade och sjöng en egenskriven låt till mig. Då var jag så fylld av känslor att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till!!! Han hade skrivit på den i ett halvår de stunder jag inte varit hemma...

Jag älskar honom så!!!

Sen fortsatte kvällen med dans till "Annas band".

Vi ville aldrig gå hem-hade så himla underbart!!!

Makarna Sabine och Thomas Dahlberg!!!

(Kommer mer bilder sen...vi har inte fått så många än)

För evigt 2010-06-19